Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fnysen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
Han såg kanske inte så illa ut precis på den
tiden, han heller, ty lördagsskägg hade han ännu
ej fått och om han också snusade så höll han sig
dock på den tiden i det närmaste ren under näsan.
Öknamnet hade folk ej heller hittat på, det kom
sedermera i mån som snuset ökade sig i näsan och
fransyskan med det. På den tiden hette han Hed-
man, Petter Pledman, om det skulle vara riktigt
efter prestbetyget.
»Hm», smålog kyrkvärdsgubben menande åt
Greta, då skommarn, ung och skapligt däjelig, satt
där och byggde skor med konstförfaren hand och
hon gjorde sig till för »husägaren». »Hm. Du
tänker väl aldrig flytta heller?»
Jäntan flinade förstås och blef röd i synen. Hon
förstod att gubben var äldre än hon.
»Jo», sade hon och sneglade smått mot Petter
för att se om han hörde på, »fick jag flytta till en
så treflig stuga som Petters, så had jag int nå
emot’et, om det så vor i denna dag!»
Och så gaf hon sig skrattande i väg ut, men
slängde i dörren åt den unge mästarn en blick, som
kom honom att sticka sylen rakt i näfveu och för
öfrigt väckte en hel del konstiga tankar och känslor
i han hjärta. Så att kvinnfolk kan nog åtskilligt!
Men kyrkvärdsgubben skrattade.
»Nå Petter», mente han, medan lärpojken låtsade
hvarken höra eller se. »Nå karl, ska du inte gifta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
