Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Guffars-far
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
Guffars-mor vände sig tvärt om.
»Hvad sa du far?»
»Jag tänker flytta lagården, sa jag», grinade far
förnöjd.
»Öfver vägen?» sporde mor oroligt.
»Ja visst! Annat kan inte komma i fråga!»
»Men potatislandet då?» funderade hon. Man
hade nämligen på den afsedda platsen ett ypperligt
potatisland.
Guffars-far ref sig i hufvudet.
»Ja, det kan inte hjälpas», jämrade han sig.
»Vi få väl bygga på’t ■— lagården ska flyttas, det
är tvunget».
»Ja, är det inte det jag säger», mente hustrun
med ljus uppsyn. »Du vet då råd du! Att yi
inte ha tänkt på det förut! Det blir inte litet bra
det, att slippa gno fram och tillbaks öfver vä-
gen! For inte den här välsignade Smens Gustaf
öfver ena foten på mig med sin kälke i vintras!
Och jämt streta och dra de här herrgårdsoxarne
förbi och en stackare ska gå och trampa i smörjan,
om en inte har tid att se sig för. Hm. Vill du
ha en tår kaffe far?»
Guffars-far visste nog han, hur han skulle ta
gumman sin!
Och det stannade inte vid funderingar eller prat,
ånej, det vardt allt fart af. Timmerkarlar kommo
och gingo rundt om lagårdsräckan och tittade både
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
