Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mäster Arons stora dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
hälsan, så går det nog bra. Och Jansson ser min-
sann inte sjuk ut».
Och Karin i sin tur betraktade Arons slätrakade
ansikte, omgifvet af rödbrunt, yfvigt skägg och en
väl kammad lugg, något mörkare än i unga dagar.
Han såg inte oäfven ut, mäster Aron, och stor och
reslig var han.
»Sjuk? Anej ja — det vill säga, jag är väl
sjuk ändå på sätt och vis», småskrattade Aron och
ställde ifrån sig koppen. Han började darra på
handen.
»Sjuk? På sätt och vis? livad är det för tok-
prat», mente Karin öfverraskad och såg på sin gäst.
»Hm. Man plär tala om giftassjuka —––– »
»Giftassjuka!» utbrast barnmorskan och blef röd
i ansiktet. »Den sjukan kan jag inte bota!»
Hon visste rakt inte hvart karlen ville hän och
bief en smula het, ty som en hel del fruntimmer
på öfverblifna kartan kände hon mycket väl till den
där sjukan, som hon inte var riktigt kvitt ännu.
»Kanske ändå», funderade Aron saktmodigt. »Låt
oss tala rent ut!»
Han satte sig tillrätta i stolen, vände sig till
hälften mot värdinnan och fortsatte:
»Jag har varit uppe hos prosten i dag och talat
vid honom och det lär väl bli så, att vi båda bli
grannar här till nästa år. Jag menar, att småskol-
mästarns rum ligga här under Karins. Och så är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
