Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bref från Klara till Elin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
var nog du och jag, tankte jag då. I Lunda är ej
så fint och putsadt nu, som då vi bodde där, nej
då, det syns nog skillnad. Emellertid lär den nye
arrendatorn vara en duktig karl, som väl kommer
att afhjälpa alla bristfälligheter; han har ej varit
där så länge ännu.
I Granby voro alla så snälla mot mig att det
gjorde riktigt godt; jag var alldeles som släkt med
dem, tyckte jag. Farbror Viktor och moster Alma
ha två rara barn, en gosse om 11 år och en flicka
om 8, Viktor och Emma (alldeles som mamma du!
Apropos, är det sannt att mamma och Viktor varit
mycket goda vänner?). Häradsdomarn, Almas far,
är nu enkling, och den gamle soldaten Ost, kung
Oscars gode vän, som han alltjämt kallar sig, bor
kvar i stugan på gården och är nu krokigare i ryg
gen och har än längre skägg än förr; båda två äro
nu gamla och slappa.
Till skolhuset var jag nog, men ville ej gå in,
då jag ej känner skollärarens; de lära ha många
barn och litet fattigt. Men in i kyrkan, där pappa,
vår sista pappa, har spelat så många gånger, kom
jag, och gick upp på läktaren.
Du minns nog den gamla förfallna orgeln med
sina trasiga register (pappa slog en spik i ett för
att kunna dra ut det) och trasiga tangenter och
trasiga toner, höll jag på att säga — den är slopad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
