Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gamle prosten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
»Tack, söte snälle prosten!»
Ty så hade mor lärt oss att säga. Han log så
godt, och därefter fick jag uträtta mitt — eller rät-
tare min fars — ärende. Och till afskedsgåfva fick
jag alltid en 50-öring, eller som det den tiden hette,
24-skilling.
Så att nog var prosten rar!
Men inte bara för maten och slanten. Ånej!
Han var genomgod, det sade hvar man, och ingen
hade någonsin hört ett hårdt ord af honom. Men
en allvarligt bestraffande blick, en sådan där ve-
modig, sorgsen blick, hvari låg likasom en blixt
och en tår, hade någon nog sett en eller annan
gång, fastän en gång lär ha varit nog för den, som
blicken drabbat.
Hurudan prosten varit som pojke vet jag inte,
men är säker på att han ingalunda varit hopen lik.
Som människa, präst och Guds ords tjänare sökte
han sin like, och det var inte för ro skull som för-
samlingen hängt upp hans porträtt, en stor oljefärgs-
tafla i förgylld ram, i kyrkans kor, där det med
vördnad betraktades af gammal och ung.
Det var, sade folk, ett nöje att bevista en stäm-
ma med honom som ordförande. Socknen var af
ålder känd för sina styfva gubbar, men inför denne
ordförande voro alla som tillitsfulla barn inför en
mild och allt förstående far, som ville allas bäsia.
»Det blir bäst som prosten vill! Vi göra soin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
