Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gamle prosten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
sig. Nej, det var så, att han i unga år satt, en
torftig komminister, i en brukssocken där norrut, och
att patrons enda dotter och han fingo kärlek till
hvarandra. Och är det i slika fall människor af
den rätta sorten, så ser den ena ej på sin rikedom
och den andre ej på sin fattigdom.
Det var just så det var här.
Det var ett gästvänligt hus, prostgårdens, och
dess dörrar stodo öppna för en hvar. Nog kan det
väl hända, att prosten hälsade litet annorlunda på
den stormrike patron Ekblad på Dala än på den
lille skräddaren Per Joelsson i Väsby, ty han var
ju inte mer än människa han heller, men jag skulle
nästan tro att skillnaden var obetydlig. Och nog
var det väl så, att den senare ej inbjöds att sitta
ner vid det stora, runda salsbordet i prostgården,
som den förre, men var säker på att Per satt allt
hellre i kökskammarn och smorde kråset.
Jag råkade nyligen en af socknens äldre skol-
mästare, far till många barn, och vi kommo att tala
om gamle prosten.
»Maken finns inte», sade han tvärsäkert. »Då
jag flyttade hit i världen sade han till mig första
söndagen: »nu ska N. komma in till oss hvar sön-
dagsmiddag han är till kyrkan, så vida han inte är
bjuden någon annan stans, och vara som hemma hos
sig».
»Och där fick jag sitta», fortfor han med ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
