Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig tiil att aldrig Im åthjatit lifvets Itögsla lycka,
och kalla det för elände,
MATTSSON.
Och ändå finns det så många, som tänka sa.
DAHLMAN.
Ja, det bevisar att lifvet ä’ hårdt ocli atl
inan inte lefver normalt, ty det finns ingen
normalt utvecklad menniska, som kan lala så. Man
bör vara gift, och man ska vara gift för all vara
en sund och lycklig menniska.
FRU BERG (taiitfiillt).
.la. det är säkert, det.
DAHLMAN.
Menniskan ä’ inte skapad att vara ensam.
KERSTIN.
Men Karolina ä’ ju inte ensam. Hon har ju
liåde dig och mig som hålla af henne.
DAHLMAN.
Ser du. det ä’ just andlig fattigdom, all hon
kan vara nöjd med det Inte ä’ hon allt. hvarken
för dig eller mig. Och ser du, min lilla flicka,
utan att man ä’ allt för någon, ä’ del ändå litet
tomt att lefva, åtminstone för dem, som förstå . . .
Och det förstår nog de llesta, du med en gång.
Ja, lifvet ä’ besynnerligt . . . (Paus.) Nu ska jag
väl gå ned i fabriken etl slag. (Reser sig.)
MATTSSON (stiger upp och bockar).
Jag skulle ha gått för längesedan, jag.
(Helsar och går. Karolina kommer in och bär ut kaffet.
Fru Berg tar konjakskaraffcu och gdr in i salen.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
