Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi voro nu komna till en vändpunkt i var resa.
Följande dag skulle vi bryta upp västerut mot
Wiitasaari och Saarijärvi. Visserligen gjordes allvarliga
öfvertalningsförsök att rubba denna plan. Linjen
trafikerades af två konkurrerande båtar, „herrarnas“ och
allmogemännens, naturligtvis med samma afgångstider,
det gälde således för hvardera att draga till sig all
persontrafik och frakt. För att åtminstone kunna ståta
med ett större antal passagerare bjöd skepparen på
den båt vi följt på uppvägen gratis återfärd. Anbudet
var förstås frestande, isynnerhet som den vackra
farleden nog hade tålt vid att ses en gång till i tidig
morgonbelysning och vi därtill sannolikt hade beredt
oss ökad praktik i navigering af ångbätar. På uppvägen
hade jag gjort mitt första försök i den konsten.
Jag stod vid styrmannens sida, då vi passerade en
fjärd med rak kurs; begagnande sig af denna konjunktur
anmodade han mig taga rodret om hand, medan
han stack sig ned i restaurationen för att intaga sitt
eftermiddagskaffe, och jag var ej sen att pröfva ett nytt
yrke. Alt gick väl öfver fjärden, men den tog en ända
förr än min vän hunnit skölja ner sitt kaffe. Jag kände
mig smått orolig under det ansvar, som hvilade på mig,
höll dock ännu ut en stund, spejande efter den sannolika
farleden — prickar och remmare funnos ej vid
denna tid — ändrade kurs, styrde in i ett sund,
loverade efter bästa förstånd mellan uddar och holmar, i
hvarje nu beredd till ett kommando „topp, tykkönään
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
