Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
enligt instruktioner från Kuopio, nödvändigtvis måste
besöka. Hit styrdes nu kosan. Målet för turen hade
dock ingalunda gifvit lön för mödan, den bostad
afgrundsfursten här valt sig var tarflig och det
besynnerliga genljud hvarje ord från hålans dagöppning skulle
framkalla från jordens innandöme lät ej höra sig;
kanske den härliga aftonen lockat andarna ut från deras
mörka gömslen. Åtminstone drogos vi bort från hålan,
ut till det i dagens sista strålar badande landskapet.
Fjordlik trängde viken öfver en half mil in från den
bredare Maaninka fjärden, hopklämd mellan ställvis
brantstupande stränder. Öfver det hela hvilade det för
inlandsnaturen nödvändiga lugnet med aftonbelysningens
milda stämning. I en enda tafla hade vi här insjölandskapets
hela fägring i dess fulla glans, och denna
sista hälsning från de områden vi voro i beråd att
lämna lät oss för en stund erkänna sanningen af att
Tuovilanlahti är „det vackraste Finland eger“. Till
ställets sevärdheter bör då äfven räknas det närbelägna
Korkeakoski, en flere tiotal meter lodrätt nedstörtande
fors i en bäck, som slingrar sig fram mellan en vild
skogsdals tvärstupande sluttningar.
Under goda auspicier började det nya skedet i
vår vandring, stämningen var densamma som i tiden,
då vi först startade i Rättijärvi, blott med den skilnad
att vi nu hade alla vunna erfarenheter med på vägen,
vi voro förfarne vandringsmän. Ränseln kändes lätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
