Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Plötsligt trängde hundskall ned i skogen; vägen
gick uppför en långsträkt backsluttning, där skogen
gifvit rum för ett svedjeland och bakom detta uppe på
höjden framskymtade en gård. Rasten blef icke lång
häruppe, vi hade ett godt stycke väg att hinna denna
kväll ännu, men medan vi uppfriskade oss vid en vänligt
bjuden dryck mjölk, hade vi tillfälle att från vår upphöjda
plats kasta en blick kring näjden: närmast gården den
magra odling svedjebruket aftvingat vildmarken, bakom
oss skogen, vid våra fötter en lugn skogssjö och midtöfver
den åter skog, som kransade horisonten åt alla håll.
Vi hade åtrått att komma ut i ödemarken, nu hade vi
den kring oss, dubbelt ödslig genom det ensliga nybygget
med dess invånare, bundna till ständigt lif i
denna omgifning. Men här lefde ett lyckligt par;
tillgångarna voro visserligen små, men man begärde ej
mycket, då behofven voro än mindre. Arbetet var för
eget hem och då var det ej tungt. Stundom kunde
väl nöd stå för dörren, men så grydde igen bättre
tider. Hittills hade det gått bra, „ja kyllä Jumala
auttaa“ slöt husbonden i gården sin enkla skildring,
då han rodde oss öfver sjön. Han var en ättling af
bonden Paavo, intet kunde rubba hans jämnmod „ty af
Herren väntade han skörden“. — Båten stötte mot stranden,
vi skiljdes från vår vän och fördjupade oss i skogen
och betraktelser, harmonierande med omgifningen.
Terrängen blef sankare, vi hade kommit in i vidsträkta
kärrmarker och fingo nu pröfva konsten att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
