Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tiggande barn. Till en början höllo vi oss lika förnämt
afvisande som de två pösande höfdingarna till häst.
Men man hade sinnsatt sig, tycktes det, att förtjäna
på oss och då vi icke godvilligt lämnade vår tribut,
erbjöds valuta i spådom. De lätta tiraljörerna, de
tiggande barnen föstes åt sidan, och från kärran kröpo
ett par fula käringar fram för att i våra händer forska
i den hemlighetsfulla framtiden. Dä motstånd måhända
hade nödgat kavalleriet till attack och vi hälst
undveko en sådan, kapitulerade vi, och de smutsiga
sibyllorna började sin mystiska konst. Resultatet kände
vi sen gammalt, det hade vi redan som skolgossar under
marknadslof fått oss meddeladt af lyckans stjärna;
en skilnad fanns dock, nämligen att vår nu solidare
ekonomiska ställning gjorde affären dyrare. Ty knappt
hade bandet fått syn på våra slantar, innan barnsvärmen
åter gick lös, först när hela vår skatt af kopparpenningar
var behörigen placerad i de svarta ungarnas
klor, bröts trollringen omkring oss, ryttarene och lasset
med kärringar och spenabarn satte sig åter i gång,
skaran till fots följde småningom, och till sist luffade
zigenarens trofaste kamrat, det oundvikliga svinet, som
af alla begagnat rasten bäst, till en lur i solbaddet. —
Om spådomarna voro för högt betalade, så hade vi i
detta lustiga afbrott nog „på köpet“; det enformiga
landskapet återvann oss icke mera. Sandmon var
bakom oss och vi tågade ner mot sjöarna kring
Saarijärvi kyrka. Det döda mellanrummet mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
