Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mellan Tavastehus och Nylands län. Programmet för
färden hade bestämts af två omständigheter: alla önskade
vi fira feriernas första dagar med ett så grundligt
afbrott som möjligt i de vanliga sysselsättningarna,
vi ville bort från alla frågor för dagen, politik och
jäktande, altså till den afsides landsortens okonstlade
förhållanden. Men då några i sällskapet — det bestod
af fyra välbevandrade turister — förfogade öfver
begränsad tid, måste vi så vidt möjligt på nära håll söka
den ödemark, hvars lugn vi åtrådde. En sådan hoppades
vi finna på de vattendelande höjdsträckningarna
mellan de tavastländska sjöarnas sydligaste tillflöden
och Lojo bäckenets nordligaste källarmar.
Den första dagsmarschen förde oss dock ännu
icke till de efterlängtade vildmarkerna. Vi voro midt
inne i Janakkala högkultur, vägen gick genom bördiga
fält; från toppen af det dominerande Hakoistenlinna
— en tvärbrant klippkulle med lämningar af en fornborg
— njöto vi utsikten öfver all denna världens härlighet,
och en vänlig middagsbjudning till Haga herresäte
vid bärgets fot lät oss för en stund glömma våra
teorier om hvila där borta i den ensliga skogsbygden.
Men redan följande dag hade vi denna kultur bakom
oss; vi kommo upp på vattendelaren, hit nådde icke
slättens och dalarnas odling, skogen fick öfvertaget.
Vid Salo gård i Loppis beträdde vi tröskeln till
det område vi utsett för färden. Det smala näs mellan
två sjöar, på hvilket gården låg, var gränsen. Här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
