Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
människan, som i medveten makt betvingar naturen.
Likt ett doft knot trängde forsens brus hit in och
genom det skar det suckande ljudet af blåsmaskinen:
det var den fria skogsandens klagan, då den fjättrades
i människans och vinningens tjänst. Smältan blef
färdig, ur härdens eldgap framdrogs den glödande
järnmassan, för — en stund upplystes den dunkla omgifningen,
tills ämnet, bearbetadt under hammarens kraftiga
slag, antagit gestalt och svartnande fördes till den öfriga
dagstillvärkningen.
Vid Rautakoski slutade den sista körvägen norrifrån,
så att vi, fortsättande färden söderut, så godt
sig göra lät fingo söka oss fram genom skogen, väljande
mellan otaliga fästigar. Karta och kompass blefvo
våra vägvisare från det ena skogstorpet till det andra,
vi gingo likt lemmeln i rak linje: där vatten mötte,
sökte vi båt vid stranden, styrde öfver och på den
andra stranden upptogs ånyo den gifna riktningen.
Ljudet af hammarslagen från bruket hade längesen
dött bort i skogen, som alt tätare slöt sig omkring
oss, när vi omsider i solnedgången sökte oss in i Paasto
torp, borta på gränsen mellan Loppis, Tammela och
Pyhäjärvi socknars aflägsnaste hörn. Vår ankomst var
synbarligen oväntad och något alldeles nytt, vi voro i
en trakt dit främlingen sällan kommer och utstyrseln,
vandringskostym med knäbyxor och ränsel på ryggen,
gjorde företeelsen än mera egendomlig. Men Finland
är gästfrihetens land, här frågas ej efter pass och syfte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
