Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Släkt. Föräldrar och barndomsår. Studier i Lund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den Gud han dyrkade var ej denna hulda, nådiga, som vill
alla varelsers lycksalighet, som vill, att vi ej skola göra
jorden till en jämmerdal, som vill, att vi skola njuta alla
oskyldiga nöjen, skämta med en vän och leka i glad, oskyldig
förtrolighet med våra ungdomskamrater. Han såg Gud
beständigt i moln, väpnad med viggar att krossa hvar och
en, som ej beständigt grät eller hängde med hufvudet.
Hans Gud var ej min. Med ett lättrördt hjärta och ett
gladt temperament kunde jag ej finna mig i denna religion.
Hade jag ej af min far fått andra begrepp, hade jag varit
förlorad. Du vet huru lätt människan går från en ytterlighet
till en annan, och ingenting hade varit naturligare, än
om jag ifrån att varmt älska den största skatt människan
fått, öfvergått till fullkomlig kallsinnighet, ja t. o. m. förakt
för densamma. Ingenting hade ock varit olyckligare. Jag
fick sedermera och har alltsedan rönt så många och så
stora prof af Försynens godhet emot mig, att jag därigenom
lärt känna huru litet, ja alldeles icke värdig jag var denna
godhet, hvarigenom åter min tacksamhet skulle blifva så
mycket större. De dagligen förnyade prof af dess godhet,
som jag här njuter, tyckas liksom påminna mig, att mitt
hjärta är svagt, och att det behöfver dessa retelser att älska
Försynen här mera än på något annat ställe, emedan världen
här är farligare. Och dessa reflektioner fylla mitt hjärta
med de ljufvaste känslor! Tro mig, min vän, Stockholm
är en säker termometer för en ynglings moralité, hans
karaktär måste här snart decidera sig; den kan ej här länge
förblifva outvecklad. Antingen måste den stadga sig på
den goda eller den onda sidan, det gifs ingen medelväg».
Wallmark hade först ämnat ägna sig åt läkarkallet och
började därför studera anatomi och botanik. Men då han
snart insåg, att de medicinska studierna skulle fordra alltför
lång tid och därigenom blifva för dyrbara för hans knappa
tillgångar, öfvergaf han dem för att ägna sig åt de klassiska
studierna, till hvilka hans håg egentligen drogs. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
