Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Litterära bekantskaper och börjande författarverksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4-1
med de ord Leopold i sin dikt »Oden» låter Yngve säga
till Pompé:
»Mot våld och list är hatets plikt, Pompé,
Naturens första rop i alla bröst af ära».
Och därmed försonades de.
Ett bevis på huru Wallmarks Napoleonshat var förenadt
med den varmaste fosterlandskänsla var hans 1808 utgifna
lilla novell »Amalia eller de finska flyktingarna». Den
skrefs med anledning af ryssarnas barbariska framfart i
Wasa stad och socknarna däromkring och såldes till förmån
för de till Sverige flyktade finnarna. Den väckte mest
uppseende af alla Wallmarks skrifter och utkom inom ett halft
år i tre upplagor; under två månader hade sålts 2609 ex.,
och försäljningssumman uppgått till 434 Rdr. Den lilla
skriften anträffades såväl på boddisken och i månglerskans
stånd som på de förnämas och rikas förmaksbord, och man
kunde få se folkhopar församlade i ett gathörn kring en
fruktmånglerska, som läste den högt under åhörarnas tårar.
Författaren fick ett smickrande bref från Leopold. Han skref:
»Gode, ädle medbröder!
Jag är som jag bör vara, högmodig öfver den titel, jag
härigenom vågar ge mig själf. Mina gamla ögon hafva läst
. med tårar kungörelsen i Dagl. Allen, af den finska
fåraherden. Tit. har valt ett sätt att bli den bästa auktorn i landet,
som gör Tit. ännu större heder än alla stora pris och alla
länstolar. Tit. geni ger guld och vill ej taga det.
Hvarken ** eller *** ha gjort, hvad en ung man här gör, hvars
hela förmögenhet består i hustru med fyra barn. I sanning!
Detta vackra och ädla drag förtjänte mera en sång än mycket
annat, som får den. —■ Af mig mottag, icke ett monument,
icke en gång en blomma, utan en innerligen rörd varelses
tacksägelser. Ära vare handen, som skref, hufvudet, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
