Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Litterära bekantskaper och börjande författarverksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
biblioteksrummet samt vara Wallmark behjälplig med boktitlarnas
uppnämnande.
Wallmark förordnades 1809 till sekreterare i den af
hertig Karl tillsatta kommittén[1] för utarbetande af ett förslag
till tryckfrihetsförordning. För kommitténs behof hade
Wallmark upptecknat och samlat alla i Sverige utkomna äldre
författningar rörande tryckfriheten, äfvensom sådana från
andra länder, jämte in- och utländska skrifter, som kunde
tjäna kommittén till upplysning och vägledning i dess
arbete. På förslaget arbetades flitigt under sommaren 1809,
och redan i oktober kunde det insändas till Kungl. Maj:t
för att sedermera tillställas konstitutionsutskottet. Förslaget
trycktes och utdelades bland stånden. Det rönte i början,
såsom varande icke nog liberalt, motstånd på riddarhuset,
men efter ett varmt försvar af Leopold, förslagets
hufvudsakliga författare, antogs det. Wallmarks befattning som
sekreterare föranledde täta besök hos Leopold, där
kommittén vanligen samlades. Ofta träffade han där flere af
1809 års män såsom Adlersparre, Silfverstolpe, Hans Järta,
biskop Nordin m. fl. Intressanta diskussioner höllos ofta
af dessa om frågor rörande det nya samhällsskicket. I
anledning af frågan om grundlagsförändringars antagande
först vid nästpåföljande riksdag efter den, då de blifvit
föreslagna, ville biskop Nordin ett ännu längre uppskof,
eller till andra riksdagen därefter, och då man invände,
att ett uppskof af tio år var alltför långt, svarade Nordin:
»Ni ska få se, mina herrar, att våra frihetshjältar ej släppa
tag, förr än vi få igen den gamla frihetstidens riksdagar
hvart tredje år och att, om de komma att räknas från
riksdagarnas början och dessa bli något långvariga, hvilotiden
blir alltför kort, kanske icke ens två år».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
