Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Wallmarks inträde på den publicistiska banan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
finna faktiskt bestyrkt den öfvertygelse de hade och yttrade,
att denna tryckfrihet, som äfven af liberala män klandrades,
skulle själf läka de sår den gjorde därigenom, att försvar
följde på anfall, vederläggningar på osanna uppgifter,
beriktiganden på halfsanna och förvillande. Men, då de snart
erforo, att de tidningar, hvilkas artiklar fordrade dessa
läkemedel, »liksom envisa barn beto ihop tänderna och icke
kunde förmås att intaga dem», insågo de behofvet af andra
tidningars mellankomst. Men Stockholmsposten öppnade
ej sina spalter för polemik eller därtill föranledande artiklar,
Post- och Inrikestidningarna ännu mindre. Journalen såsom
den mest spridda näst dessa, var således den enda, som
kunde göra den nya tryckfrihetslagen den väntade tjänsten,
och Wallmark anmodades enträget härom. Han insåg mer
än väl, att ett sådant repressivmedel skulle vara otillräckligt
mot trycksjälfsvåldet, som gynnades af själfva lagen,
äfvensom han förutsåg de anfall och förklenliga tillmälen,
hvarför han därigenom skulle blottställa både sin tidning och
sig själf.[1] Han gaf emellertid vika och intog enskildas
försvarsskrifter, vederläggningar och tillrättavisningar mot de
små tidningarna, äfvensom sådana, då de kommo från
regeringen eller någon af dess ledamöter, som blifvit enskildt
anfallen, samt tog själf till orda, då anfallen tillika gällde
allmänna frågor eller allmänt erkända grundsatser.
Anfallstidningarnas förutsedda hätskhet mot honom och hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
