Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Wallmarks förhållande till Karl Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
lämna redaktionen af mitt blad under min bortovaro, och
så mycken anledning jag har att befara det nästa års
prenumeration däraf kunde röna en för mig och min familj
menlig inverkan. Jag har endast om onsdagarna varit på
Ers excellens’ bibliotek, emedan jag för att litet upprätta
min genom många ledsamheter under den förflutna tiden
delabrerade hälsa öfver lördagar och söndagar varit på
Ulriksdal, där jag har min familj. Jag vill visst arbeta för
Ers excellens’ bibliotek, smickrar mig ock med att icke
hafva varit det alldeles onyttig under den förflutna tiden,
men så länge jag måste taga hela min bärgning af ett
dagblad, täckes Ers excellens finna, att jag har ganska liten
tid att ge åt annat. Det är hårdt att sakna uppmuntran,
då man arbetar för de goda grundsatsernas helgd i
litteraturen såväl som i samhällsläran. Jag har ensam satt mig
emot den ström, som hotar att förstöra vår vackra kultur
och att förse oss med hela generationer af Svärmare till
ämbetsmän. Jag ensam får uppbära hatet därför. Utan
medvetandet af ett rent uppsåt och ett varmt nit att gagna sitt
fosterland skulle det fordras för att tala med Rudbeck
»Bucephali ben eller Darii elefanters rygg» för att bära allt
det ovett och lidande, som jag fått tåla».
Vistelsen i Norge blef för Wallmark af stort intresse
dels i anseende till det just vid denna tid började
stortingets öfverläggningar om de grundlagsenliga villkoren för
föreningen med Sverige, dels genom de bekantskaper han
gjorde med norska stortingsmän, litteratörer, lärde och andra
notabiliteter såsom Peder Anker, Wedel-Jarlsberg, Treschow
m. fi.
Wallmark hade ofta under uppehållet i Kristiania
tillfälle att erfara huru oriktig den föreställningen var, som
man i Sverige gjorde sig, då prins Kristian Augusti 1810
föreslogs till svensk tronföljare, nämligen, att Norge af
kärlek till honom skulle frivilligt förena sig med Sverige.
Norrmännen älskade visserligen prinsen, men ändå mer att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
