Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Wallmarks förhållande till Karl Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
Läsningen började, men redan efter några sidor stötte
de på ett anfall mot den konstitutionella friheten och dess
teori, hvilket väckte konungens förundran. Författarens kända
namn och vunna anseende för frisinnade och medborgerliga
tänkesätt stegrade än mera konungens nyfikenhet, och han
bad Wallmark återkomma dagen därpå för att fortsätta
läsningen. Kungen ömsom skrattade, ömsom knotade öfver
de sarkasmer, som riktades mot statistiken,
boktryckerikonsten, krutets uppfinning m. m., däruti författarens snille kom
öfverdrifterna att framträda i de starkaste färger och däri
han angrep nästan allt, som hade tycke af
framåtskridande-Men vid utfallet mot läran om »Samhällsfördraget och
maktens utgående från folket» utbrast konungen: »Hur är det
möjligt, att han, en liberal af gammalt, en af upphofsmännen,
till vårt samhällsskick, kan yttra sig så och i ett land, som
inom mindre än hundra år sex gånger gjort bruk af sina
rättigheter, nämligen vid valet af Ulrika Eleonora, Fredrik L
Adolf Fredrik, Karl XIII, Karl August och nu senast af mig
själf. Om en regerande dynasti utslocknar eller
detroniseras, så måste rätten att välja en annan regent tillkomma
folket, den är dess ursprungliga rättighet.»* Därefter tillade
konungen: »Man måste vederlägga herr Järtas anfall, och
jag anmodar Er därom». Wallmark ville ej gärna
åtaga-sig ett så kinkigt uppdrag, han förebar sin oförmåga och
den polemik, hvari han härigenom skulle inledas med en
man, som han högaktade, som varit hans gynnare och alltid
omfattat honom med mycken välvilja och hvars stora
retlighet och ömtålighet han kände till. Men kungen ville icke
antaga dessa skäl. Han svarade:
* I öfverensstämmelse härmed hade konungen kort förut i ett af sina
tal yttrat:. »Nationens fria val har kallat mig, därpå grundar jag mina
rättigheter, och så länge som heder och rättvisa icke blifva bannlysta från
jorden, skola dessa rättigheter vara lagligare, än om jag hade härstammat
från Oden. Historien visar, att ingen furste uppstigit på tronen på annat
sätt än genom folkets val eller genom eröfring.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
