Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Wallmarks förhållande till Karl Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
Han hade dock den tillfredsställelsen att, när han de senare
åren ofta råkade Järta, finna, att denne glömt den forna
striden och åter mötte honom med välvilja. Under de
pågående obehagligheterna fann han sin enda tillfredsställelse
i att hafva uppfyllt sin så högt älskade konungs önskan och
i att han kunnat göra det till hans nöje.
Wallmark säger, att han hade ett längre svar på
»Bihanget» färdigt, men i anseende till en öm förlust, som vid
samma tid träffade Järta, ville han ej ytterligare oroa honom,
utan lät honom behålla sista ordet i denna strid. »Det slags,
rätthafveri», tillägger han, »som består däri, har jag dessutom
aldrig mycket värderat.»
Angående läran om statsfördraget yttrar Wallmark:
»Förbiser man den etiska sidan af denna lära, så finner
man visserligen, som herr Järta antydt, däri endast ett slags
bolagskontrakt, där ingenting lämnas åt inbördes kärlek och
tillgifvenhet, där all plikt å ömse sidor bestämmes af lagbud
och allt uppfyllande däraf har sin juridiska kontroll. Men
jag har, lika med flere rättslärare, betraktat statsfördraget,
under synpunkten af äktenskapet, som väl också är ett
kontrakt. Och att samhällskontraktet ur denna synpunkt lika
litet som äktenskapet utesluter, utan tvärtom framkallar och
underhåller inbördes kärlek, förtroende och tillgifvenhet
emellan de kontraherande, därpå kunde flere exempel anföras.
Det är det stora felet hos vår tids liberala och i min tanke
den hufvudsakliga källan till Europas närvarande oroligheter,
att man fäster en så uteslutande vikt vid de former,
hvarefter folken styras, och gör en god styrelse ensamt beroende
af dessa formers yttre beskaffenhet utan att eftersinna, att
det beror af den anda, som rörer sig i och genom dem,,
om de skola uppfylla det med dem åsyftade ändamålet, hvilket
de aldrig göra, så länge man i stället för att bemöda sig
att i dessa former ingjuta en god anda, förnöjsamhetens
och samdräktens, hos medborgarna väcker och underhåller
en dålig genom att bland dem framkalla split och missnöje.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
