Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Wallmark såsom den gamla skolans förkämpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ii4
Många af de författare, som misshandlades i Polyfem voro
än i besittning af alla bildade nationers aktning och hade,,
hvar och en i sin mån, befordrat deras odling. Och hvilken
utmärkelse hade väl de, som uttalade dessa förkastelsedomarr
förskaffat sig? Om de i anseende till sin ungdom ej ännu
hunnit göra det, så kunde man med skäl fordra, att de just
på den grunden framställt sitt klander i ett hofsamt och för
bildade personer värdigt språk, men äfven denna billiga
fordran uppfyllde de icke. Det var harmen öfver de
obefogade straffdomarna öfver yngre och äldre författare af
förtjänst och det lika obefogade skrytet öfver egen sådan,
som manade Wallmark att inträda på den litterära
polemikens bana. Dessutom klandrade han med skäl »den nya
sektens» vanvård af språket, deras tyska ordvändningar,,
obegripliga meningar och sväfvande ordalag i motsats just
till den tankens och stilens klarhet och reda, som utmärkt
de äldre bättre författarna. Men att dikta lättfattligt ansåg.
Atterbom under denna period af sitt lif som ett brott mot
poesiens helighet. Enligt hans förmenande låg i poesiens.
väsen hufvudsakligen att väcka stämningar, drömlika
fantasier och obestämda känslor. Mesta vikten borde läggas på
språkets klang och välljud, med meningens begriplighet
värdet ej så noga. Till och med Atterboms vänner anmärkte,
att det hade varit önskligt, om hans poesi »varit mera
begriplig».
-¾ *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
