Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Journalen och dagspolitiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i5i
Wallmarks ställning till oppositionspressen hade efter
1820 blifvit allt mer bestämd. Han framhöll det
sanningsförnekande i dess handlingssätt, ådagalade dess orättvisa
omdömen och bekämpade dess börjande meningsvälde. Han
förfäktade den grundsatsen, att en tidningsutgifvare skulle
kunna intaga en insänd artikel, som var stridande mot
redaktionens tanke, utan att med detsamma komma med en
reservation. Motståndarne däremot ville göra gällande, att allt,
som infördes utan reservation, var öfverensstämmande med
utgifvarens tanke. Detta ansåg Wallmark stridande mot
yttranderättens mening, ty i en tidning bör allmänheten få
höra den okände talaren yttra sig ensam liksom vid ett
vanligt föredrag, utan att på samma gång påtvingas
tidningsutgifvarens mening; denna bör yttras efteråt, om den alls
yttras. Denna vägran att intaga hvad som icke
öfverensstämde med tidningsutgifvarens åsikter skulle ha till följd,
menade Wallmark, att landets opinion slutligen skulle komma
att behärskas af dem. Oppositionen var äfven så allrådande
i landet, att en oppositionstidning själf yttrade, »att en
tidning, aldrig så litet mån om allmänhetens bifall, måste i mer
eller mindre grad vara oppositionell». Wallmark motsatte
sig ett sådant meningsförtryck, och hans Journal blef under
dessa förhållanden det enda blad, som erbjöd tillfälle till
något försvar för anfallna idéer, myndigheter eller enskilda
personer. Statsrådet grefve Mörner gaf Journalen det
vitsordet, att »midt under den yra, som tryckfrihetens första
njutning utbredde, var Journalen den enda tidning, som
bibehöll måtta och sans», samt att, »då tryckfriheten var
nära att blifva ett medel för allmänna oredor, var det
Journalen, som först höjde sin röst mot anarkisterna».
Men följden af att Wallmark med öfvertygelsens mod
försvarade andra författares — de icke oppositionellas —
rätt att äfven yttra sig, blef, att oppositionspressen fällde
de mest förklenande omdömen om såväl honom själf som
hans tidning. Han bar det med stoiskt lugn, men hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
