Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Wallmark såsom redaktör för Statstidningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
emellertid att kämpa med många svårigheter. Genom
opraktiska anordningar blefvo redaktionskostnaderna större än de
behöft blifva; så betalades t. ex. många bidrag genom årliga
arfvoden åt personer, som man ville gifva någon inkomst,
men som föga eller intet arbetade. Grefve Lagerbjelke, som
var företagets upphof, blef mer och mer dess ledare, utan
att öfverlåta nog makt på utgifvaren, som bar ansvaret och
på hvilken allt skylldes. Wallmark blef af brist på skickliga
biträden så upptagen af de dagliga löpande smågöromålen,
genomläsning, sammandragning m. m., att han sällan själf
hann skrifva några ledande artiklar, hvilket också lades honom
till last; möjligen kände han också, att han ej skulle kunna
behandla förekommande ämnen med den fulla frihet han
önskade. Hans tid var för öfrigt upptagen af andra
ämbetsgöromål, och han ångrade snart, att han låtit öfvertala sig
att mottaga ett uppdrag, hvaråt han endast kunde låna en
underordnad verksamhet, men ingen, som var hans litterära
förmåga värdig. För oppositionen var ett regeringsblad
ganska ovälkommet. Ett sådant blad hotade att göra intrång
på dess partisyften, hvarför det också från första dagen med
all makt bekämpades, och det med en bitterhet, ett hat och
ett hån, som voro exempellösa. Oppositionen utgöt sin
bittraste galla isynnerhet öfver grefve Lagerbjelkes politiska
artiklar. Hans hofsamma stil och diplomatiska undfallenhet
vid försvaret för sina grundsatser tolkades som feghet af en
publik, som vants vid bärserkakraft i anfallen. Skriket mot
Statstidningen växte och verkade menligt för den både hos
publiken och regeringen. Den senare ansåg striden mot
oppositionen för en förlorad sak, och då årligen bristsummor
uppstodo, blef bladet slutligen en börda, som man önskade
blifva kvitt. Med 1844 års utgång uppphörde Statstidningen
och återlämnades till Sv. Akademien, som skulle utgifva
den under dess gamla benämning af Post- och Inrikestidning.
Wallmark hade under dessa tio år haft obehaget att
vara fäst vid ett företag, som icke uppfyllt det därmed af-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
