Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Wallmarks sista tidningsföretag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167
I representationskommittén, bekämpades — så yrkades, att
Posttidningen borde blott »meddela upplysningar men ej
för egen del reflektera», ej »befatta sig med de politiska
lifsfrågorna», att den borde af regeringen befallas »att vara
neutral, så framt den icke ville försvara hvad som gjordes».
All polemik mot de båda tidningarna Aftonbladet och
Dagligt Allehanda kallades fientlighet mot regeringen,
komprometterande för den och försvagande förtroendet för
densamma. Att tidningen ganska ofta och afgörande
polemiserade mot de båda konservativa tidningarna Minerva och
Morgonen räknades den icke till godo. Det förklarades,
att sä länge Posttidningen icke »frivilligt eller på befallning
upphörde att så skrifva, komme kriget att fortfara».
Mot slutet af 1846 fordrade man till och med af
regeringen, att den »skulle tillsätta en ny redaktion, att den skulle
fråntaga Svenska Akademien dess rätt till tidningens
utgifvande, om ej någon förändring vid bladet inträffade, att
på tidningen sätta munlås, om den ej frivilligt ville tiga».
Tidningen svarade i afgörande ton, att den var i sin goda
rätt och fri från alla förbindelser att skrifva annorlunda än
den gjorde. Wallmark skref själf en serie artiklar, kallad
»Stormlöpningen mot Post- och Inrikestidningen», hvari han
på det mest öfvertygande och bevisande sätt klargjorde
tidningens ställning. Men om bevis ville man ej höra talas,
och då utgifvaren i december förklarade, »att tidningen skulle
med följande af samma grundsatser fortfara under nästa år»,
växte förtrytelsen till sin höjd.
Wallmark hade våren 1846 flyttat från Stockholm och
gifvit full rätt åt sin medredaktör att i den dagliga
polemiken bemöta anfallen mot tidningen. Öfvertygad om att
regeringen ej skulle låta tvinga sig att tysta den enda,
kraftigare röst, som fanns i landet mot liberalerna, försvarade
denne tidningens yttranderätt och anfallen mot den i en
trotsigare och mera utmanande ton, än Wallmark skulle önskat.
Då Wallmark lämnade Stockholm, var det hans afsikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
