Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Kungsör och Wallmarks sista lefnadsår där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i88
gånger sin begäran. Slutligen blef kungen vred, fick fatt i
en väldig eldgaffel och dref honom därmed på dörren.
Utkommen på gården mötte arbetaren en i samma ärende
stadd kamrat, som frågade honom, om han fått pengar af
kungen. Han svarade, att han väl icke fått pengar, men
i stället fått stångjärn i afbetalning. Den andre gick då in
till kungen, som äfven på dennes anhållan om pengar gaf
ett nekande svar. Arbetaren utbad sig då att åtminstone
i likhet med sin kamrat blifva aflönad med stångjärn. Kungen
skrattade åt detta infall, lät återkalla äfven den andre
arbetaren och gaf båda deras aflöning.
Då Wallmark 1846 bosatte sig på Kungsör, fanns i
detta samhälle endast några hundra innevånare. Den
bildade klassen representerades af prästerskapet, kungsgårdens
arrendator, några handlande och pensionerade tjänstemän,
som där köpt eller arrenderat mindre gårdar.
Förhållandena voro, som vanligt var i landsorten den tiden, ganska
primitiva och kommunikationerna långsamma. Läkare fanns
ej på platsen, utan måste hämtas från de närmaste städerna,
Köping och Arboga. Postkontor fanns ej heller; posten
hämtades från Köping och bars dit två gånger i veckan af
en gumma, den s. k. »Post-Karin», som med sina
postsäckar på ryggen vandrade den en mil långa vägen i ur
och skur, vinter och sommar. Under den sistnämnda
årstiden var dock lifligare samfärdsel medelst ångbåtarna, som
då nästan dagligen passerade Kungsör på väg mellan
Örebro, Arboga och Stockholm.
I denna natursköna lilla vrå af världen inköpte
Wallmark en gård, hvartill hörde några tiotal tunnland jord.
Den var vackert belägen på en höjd invid skogsbrynet och
hade utsikt öfver en vik af Mälaren. Här i denna landtliga
fristad och omgifven af sina närmaste fann han ändtligen
under de sista elfva åren af sitt lif det länge åtrådda lugnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
