Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Kungsör och Wallmarks sista lefnadsår där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
Se’n dess begrät du månget älskadt minne,
Som slitits bort, men såret i ditt sinne
Har tiden läkt och återskänkt dig frid.
Dock är det ljuft, när åldern pannan fårar,
Att minnas sorgerna och under tårar
Framkalla bilder från förfluten tid.
Om lifvets glädje är att ädelt handla,
Att egen frid till andras tröst förvandla,
Ack, tro mig, då är denna glädje din.
Se, lyckans hulda genier dig skydda
Och bo i syskonkärlek i din hydda.
(O, må den lotten äfven blifva min!)
Än återstår af hvad du fått försaka
En älskad syster och en älskad maka,
Som du så god, så öm och kärleksfull,
En son, hvars blod af ungdomsglädje strömmar,
Och hoppet leker i hans ljusa drömmar,
Och känslan griper i hans harpas gull.
Än mer en dotter* — — —
Att glädja fadern med sin oskuldsblick.
En skön natur, en krets af trogna vänner,
Som hvar och en ditt stora värde känner.
O! Det var mycket du af lyckan fick.
Wallmark roade sig äfven själf med att vid
högtidstillfällen uppvakta sina närmaste och sina vänner med än
allvarliga, än skämtsamma tillfällighetsdikter.
I bref till gamla vänner uttryckte Wallmark sin glädje
öfver det ålderdomens lugn han nu njöt i motsats till de
forna tidernas stormar, och vännerna å sin sida gladde sig
däråt med honom. En af dessa, doktor M. af Pontin, skrifver
1850: »Jag vet, att du finner dig väl på ditt Tusculum,
* 5 år gammal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
