Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Kungsör och Wallmarks sista lefnadsår där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
oförgätlige konung, och svarade skyndsamt Hwasser. I ett
senare bref säger då denne: »Att, såsom Herr kanslirådet
yttrar, vi båda hafva skäl att säga, det vi icke med tystnad
åsågo under Karl Johans lifstid den lika nedriga som
ihärdiga förföljelsen mot honom är väl å ena sidan, då vi tänka
på oss, hugnande, men å den andra, då vi tänka på svenska
nationen, bittert och nedslående, emedan vi måste medgifva,
det nästan alla andra gjorde det. Ifrån 1820, då Argus
började denna nedriga politik, till dödsåret 1844 hvilade
denna förföljelse aldrig ett ögonblick, och det usla
Aftonbladet fortsatte den ännu efter konungens bortgång. I
afseende på dess förhållande till Karl Johan kan man sålunda
indela svenska nationen efter den metod, som någon gång
blifvit använd med tanke på kattorna, i de som klösa och
de som jama — — —. Jag hoppas att i sommar kunna
personligen besöka Herr kanslirådet.» — — —
Om somrarna, då förbindelsen mellan Stockholm och
Kungsör var lätt, fick Wallmark ofta glädja sig åt kära
besök, och bland de käraste voro naturligen de, som då
vanligen gjordes af hans i Stockholm bosatta gifta döttrar
och deras barn. De ville ej försumma att då så ske kunde
träffa den gamle, innerligt älskade fadern, hvars alltmer
tilltagande hjärtlidande lät förmoda, att hans dagar snart
skulle vara räknade. Ett af dessa besök, som alltid voro
högtidsstunder för Wallmark, må här skildras i samband
med det enkla landtliga hem, där han nu njöt ålderdomens
ro och dit han välkomnade dessa kära gäster.
Det är en varm och vacker julidag. Vi träda in genom
grindarna till »Täcklunda», så var namnet på Wallmarks
bostad. Ett kort skall från den vaksamma bandhunden
»Walter» möter oss, men förbytes i en vänlig svansviftning,
om den kommande är honom bekant. På den väl krattade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
