Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Kungsör och Wallmarks sista lefnadsår där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
systers skull att ännu få lefva ett eller annat år, fast denna
önskan bör synas förmäten af den, som den Högste redan
låtit uppnå det nästan högsta målet för mänsklig ålder
och som bör påminna sig Horatii ord: Omnem crede diem
tibi diluxisse suprenum, * och som äfven gör det, alltid i
sitt hjärta tacksam för all den nåd Gud visat honom under
hans långa mödosamma lefnad. Huru lycklig skulle jag ej
vara, om jag kunde upplefva den dag, då jag kunde se
dig icke behöfva någon annan än dig själf. Men jag ställer
mitt hopp liksom mina förböner för dig till Honom, som
förmår gifva öfver allt hvad vi kunna hoppas, och är lugn,
då jag vet, att äfven du gjort till ditt valspråk: ora et labora,
Deoque committe futura».**
Vid ankomsten till Uppsala hyrde Ernst Wallmark en
dublett tillsammans med en kamrat, men detta ogillade hans
far och skrifver: »Man kan då mindre hushålla, jag känner
det af egen erfarenhet, mången utgift göres då, som annars
varit ogjord. Som ensam hushållade jag med vivret så
som jag aldrig kunnat göra i en kamrats närvaro —■ och
allra minst i en rik kamrats — utan att ändå lida brist,
jag lefde nästan en hel termin af endast mjölk och bröd,
och till frukost och afton af bröd, smör och ost, som jag
för detta ändamål själf inköpte, men jag var fattig, och på
min tid brydde en sådan yngling sig ej så mycket om hvad
och huru kroppen njöt, blott själen fick fråssa. Då
passerade man för rik, om man kunde bestå sig ensamt rum
vanligen voro två om ett, nu lär det vara vanligt i Uppsala,,
att en har s. k. dublett. Så ha tiderna förändrat sig! Vore
väl, om utsikterna till snarare bärgning i samma mån ökats
som anspråken och lyxen. — Något nytt härifrån har jag
just icke att berätta. Om silfverbröllopet hos våra grannar
Bl—s har redan mamma berättat dig något. Det var
ståtligt, och festen varade till framemot morgonen. Tal och
* Tro, att hvarje dag, som grytt för dig, är den sista.
** Bed och arbeta och öfverlämna framtiden åt Gud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
