Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nöije och timmelige lycksaligheter än
Salomon, men sedan han igenom
ränt alla wällusters Cretz, smakat
och pröfwat alt, fäller han ther om
ett sådant omdömme: Vanitas
vanitatum. Fåfängelighet. Vtan twifwel
har Providencen och then
Gudommelige Försyn, ther med, at wårt
nöije här nedre aldrig är fullkomligt,
welat gifwa oss en hemlig
påminnelse, at wij icke skulle fästa wåra
tanckar wid thetta jordiska: GUD
allena är centrum qvietivum, wår
siäls rätta hwilopunct. Men jag
wil ännu gå wijdare och lämna tig
O menniska then tankan, tu kunde få
i werlden alt hwad titt kötzliga sinne
förnögde: så frågar jag, min wänn,
ästu icke en Pilgrim och
wandringzman? skal tu icke dö? ja thet gamla
förbundet står fast. Thet är
menniskiomen förelagt en gång dö,
men sedan domen, Ebr. 9. skal
nu menniskian dö, som hon
wisserligen skal: Currit, nescia vita detineri,
så är thet ju en oförswarlig dårhet,
at then blinde Siälen intet är
omtänckt om ett godt qwarter til qwällen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
