Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
Gunhild.
Nej. Och dock — när jag hörde de orden, såg jag hans
bild för min själ! Hans högburna hufvud med gyllene hår, de
djupblå ögonens tungsinta blick, hans stolta gång, hans klang-
fulla mål — ja, så måste Jämtlands konung se ut! — Och det
sved i mitt bröst som af ånger och sorg, som stod jag sviken
och såg all min lefnads lycka förödd.
Östmund.
Tämj dina tankar, höfdingadotter! Gudfast är väl så god
som Arnljot.
Gunhild.
Gudfast har ljugit, men aldrig Arnljot.
Östmund.
Akta väl på din tunga och hör nu mitt ord: Om Frösö-
goden från i dag skall stå som alla jämtars höfding och kalla
sig med konungs namn, då är det mig, du skall se hyllad på
allshärjar ting — mig, din fader! Och en gång, efter mig —
din husbonde Gudfast!
Går in i hofvet.
7.
Gunhild
ensam.
Nej, ingen är konungalik såsom han — men ve mig, om
han vinner! — Hur kunde jag glömma vår ungdomsdröm? —
Den lefver ju än! Knappt hörde jag klangen igen af hans namn,
så skalf mitt hjärta af fröjd — och ångest! Hvad skall då
ske, om vi mötas? — Skall han vara sig lik? — O, gudar —
där kommer han! — Möta honom? — Nej, icke här, icke nu!
Döljer sig bakom asparna till höger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
