Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9.
Unn kommer skyndsamt från vänster.
21
Unn.
Arnljot, min son, sök att lugna ditt sinn! Icke sörjer du
Gunhild? Nu vet du: hon var dig ej värdig?
Arnljot.
Eller: hon fann mig ej värdig.
Unn.
Må vara. Du litade på, att hon kunde se hvem du är —
hon svek din tro. Så märke hon nu, att hon svikit sig själf,
att hon ratat en konung!
Arnljot.
Ja, ja — den tanken är sällsam och stor —
Unn.
Väl stor, men ej ny. Minns du ej, hur din håg tog brand,
när Olav Haraldssons bragder spordes! Han kom från sitt storm-
fyllda vikingalif och vann sig rike och konungaring: allt Norge
blef lön för hans mandom. Hur lågade icke din längtan att
göra som han: att samka dig rykte på hafven och se’n draga
hem för att hyllas som hembygdens ypperste son.
Arnljot.
Väl minnes jag detta — menar jämväl att jag kommer hed-
rad tillbaka.
Unn.
Ja, ty i Jämtland är den blott stor, som ärats annorstädes.
Men stannar du länge hemma och ägnar din kraft åt alldagsid
då bleknar brådt dina bragders glans för de kortminta bönder-
nas blick. Öfver dem måste du stå, om ditt rykte skall vara.
Därför, Arnljot: i dag må ynglingens sol lysa på mannens bana!
Var Olav en gång din förebild, följ honom nu i det högsta!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
