Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
landet, en konung som leder vår kamp, om det gäller att freda
hembygd och härd!
En stor del af menigheten
under bifallsrop och vapengny.
Ja, det är väl taladt! Väljom en konung! Men hvem?
Sigurd.
Bäst torde den duga därtill, som stammar från landets för-
ste storman, honom, som bröt och namnfäste bygd här — Ketil
Jämte. Hör någon ättling af honom mitt tal, så träde han fram.
Folket viker åt sidorna. Arnljot, klädd i guldhjälm och blå, praktfull guld-
sömmad dräkt och omgifven af tolf ståtligt rustade kämpar, träder
fram till midten af tingsplatsen.
Sigurds flock
och åtskilliga andra.
Hell, Arnljot Sunvisson! Ja, detta är en höfding!
Vapengny.
Gudfast
fram, ropar.
Icke är denne en ättling i obruten räcka, man efter man.
Kedjan har kvinnoled — och missgiften lödde nog mången länk.
Arnljots ögon ljunga, men han kufvar sig.
Sigurd.
Han är nu den ende Ketlung vi känna och tyckes oss god nog.
Rop bland menigheten.
Ja! Ja!
Östmund.
Underligt är att höra den släkt nämnas ypperst i landet,
som aflat så många vålds- och illgärningsmän. Eller hafven I
glömt: redan Ketils son, Tore Helsing, flydde ur landet for dråp.
Sigurd.
Slikt har väl händt i de flesta stormannasläkter.
Folket mumlar för och mot. Arnljot förblir skenbart lugn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
