Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
Gudfast.
Hören I, tingmän, hans fagra konungalöfte?
Arnljot.
Konung eller ej, har jag rätt till höfdingadöme i Jämtland.
Dig, Östmund, lyser jag saker till aftalsbrott! Din gäld till
min fader skulle jämnas så, att jag fick din dotter och ditt god-
ord. Men Gunhild gafs åt en annan. Så reser jag nu krafmål
i denna sak och fordrar för mig all din dyrd och makt.
Menigheten.
En skuld? Är det sant?
Östmund.
Skulden vidgår jag, och i dag skall den gäldas — i silfver.
Sigurd.
Icke har Arnljot nödigt taga annat än aftaldt vederlag.
Rop bland menigheten.
Ja! Nej! Arnljot tage Östmunds godord! Han nöje sig
med fullgodt silfver!
Gudfast.
Lämpligt är ju, att krämaresonen köper för pengar den he-
der han ej mäktar vinna på manligare vis.
Arnljot.
All den heder jag nått, vann jag med mitt mod och min
styrka. Och så skall det framgent varda.
Gudfast.
Då kommer din heder att växa väl långsamt.
Arnljot.
Hittills växte den hastigt nog — fast jag ej vann den som
konungaträl, utan som fri viking.
Gudfast.
Som »fri» viking, säger man, smög du förbi rätt månget
fiendeskepp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
