Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
ÖSTMUND
som hittills stått stum, ropar med stark röst.
I Jämtlands tingmän, ej höfves oss höra på slikt! Bort
må nidingen drifvas och dräpas!
Rop bland menigheten.
Ja! Bort! Dräpas må han!
Arnljot.
Nej, först kamp! Ja —kamp! Som segerlön vill jag vinna
mitt rike!
Vänder sig mot sitt följe, som vikit undan.
Hitåt, mina män! Och du, Sigurd, och alla, som hyllat
mig, följen mig nu! För Jämtlands frihet!–––––-
Männen stå tigande orörliga och blicka mot marken. Arnljot betraktar dem mållös.
ÖSTMUND.
I sen, han är ensam. Tveken ej längre!
Arnljot
doft.
Ja, jag är ensam — och annat visst aldrig jag varit —
Höjer stämman, i det han vänder sig mot männen på högra sidan.
Men lika godt: — jag möter ändå Eder alla!
Menigheten
mumlar.
Icke här, på tinget, på fridlyst grund!
ÖSTMUND.
Så kommen, 1 män af nämden, att dryfta hans dom inför
Fröj! — Tinget är häfdt för en stund.
Ostmund, Torar lagman och nämden gå in i hofvet, följda af lurbiåsarna.
Menigheten åtskiljes under beklämd och hotfull tystnad. Endast
Arnljot står kvar, orörlig.
12.
Unn
skyndar in, häftigt upprörd.
Arnljot, säg — är det — sant?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
