Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Faste.
51
Och ligger väl än?
Arnljot.
Ja — törhända det gagnar en dag. Hittills gaf det mig
föga gamman.
Faste.
Glädjas må väl den, som eger sådant gods.
Arnljot.
Lyster det Eder, så tagen hornen som gåfva!
Tore och Faste.
Den gåfvan är god, och vi säga dig tack. Inför, konungen
vilja vi rosa dig.
Arnljot
fattad af en plötslig ingifvelse, stiger upp, tar svärdet, som Sigvald ställt
emot väggen.
Bringen honom då som min hälsning — detta svärd. Det
smiddes i Södern af gotiska smeder; Neite är dess namn. Så
råda de runor, som lysa på klingan: det biter blott med kraft,
när det svingas för sann frihet.
Lernnar svärdet till Tore och sätter sig åter.
Tore
granskar svärdet.
Detta är konungaskänk. — Men du aktar ju ock dig själf
som en konung.
Faste.
Ja, få har jag sett mer konungalika — fast Olav har ljusare,
gladare blick, hur hvasst den än ljungar i vrede.
Arnljot
reser sig.
Ej må jag ställas upp emot honom! — Änskönt jag gärna
visste, hvari hans makt består.
Tore.
Följ oss och forska!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
