Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
Gunhild.
Du talar i yrsel!
Arnljot.
Nej, jag vet, hvad jag vill. Jag är stark, jag har väntat
länge. Akta dig, hör du! Mitt famntag kan blifva för hårdt!
Ty i min famn skall du hvila!
Går fram emot henne.
Gunhild
drar blixtsnabbt fram en knif och riktar dess udd mot sin barm.
Mitt lik skall du famna!
Arnljot stannar.
Blott ett steg till, och jag stöter detta stål i mitt hjärta!
Arnljot
betraktar henne länge med orörlig, vidöppen blick — först när han hör barnet
göra en rörelse i sömnen, slappnar det spända, våldsamma
i hans hållning. Dämpadt.
Men gossen? — Din son?
Gunhild
vildt.
Dräp honom du, om du gitter! Får han lefva, skall han
hämnas fader och moder!
Arnljot
fäster sin blick på den sofvande gossen, går bort och ställer sig att betrakta honom.
Den lille vaknar. Gunhild skyndar fram och reser honom upp. Med klara
undrande ögon ser han på Arnljot, som står helt
försjunken i hans åsyn.
Gunhild
i det hon tar gossen vid handen och vänder sig för att gå.
Lef väl, Arnljot!
Arnljot
rycker till, liksom uppvaknande.
Skall jag ej visa dig vägen?
Gunhild.
Förr kunde jag fråga så.
Ut dt vänster, bakgrunden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
