Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
Vaino.
Ja, vi måste skiljas — men du icke dö.
Arnljot
möter hennes blick och ser mot marken.
Vaino.
Du måste följa henne, som nyss gick härifrån.
Arnljot
med vaknande undran i blicken.
Du — ber mig följa henne —?
Vaino.
Jag ser ingen annan väg — och i vildmarken rufvar din
ofärd.
Arnljot.
— henne, som konungen lockat.
Vaino.
Nej.
Visar ett silfversmycke.
När jag rott henne nyss öfver älfven, gaf hon mig detta
till tack. Men starkare än silfret brann hennes blick. I den
såg jag: hon har dig kär.
Arnljot,
Klarsynta tro sig kvinnor städs i dylika ting. Jag har rönt
annat.
Vaino.
Tviflar du på kärleken, tro då på hatet!
Arnljot.
På hatet tror jag — men fruktar icke.
Vaino.
Skogen är full af faror och skräck, mer än du anar.
Arnljot.
Jämtarne komma ej åter så snart, och komma de —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
