Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
Arnljot
vaknar, reser sig halft upp, stödjande på ena armen, och blickar tigande och
själsfrånvarande framför sig.
Vaino
som genast sprungit upp igen.
Herre! Fly vesterut — till konungen! En konung är ju
mäktig och kan skydda.
Arnljot
utan att höra.
— Min kraft svek min tro — Jag kände icke mig själf —
vet ej längre, hvad jag är — hvem jag är — —
Vaino.
Hos konungen blir ditt sinne ljust igen.
Arnljot.
Hos konungen? Hvad skulle jag där? — Tjena? — Månne
jag kan, hvad jag aldrig pröfvat?
Vaino.
O, det är lätt att tjena en vän — det är lycka! — Att
vaka med öga och tanke — att ösa med rastlösa händer ur
hjärtats hetaste källor — att skänka sin kraft, sin tro —
Arnljot.
Vänlös har jag lefvat–––
Vaino.
Än konungen? Är han icke dinvän? Du sände ju honom
en gåfva.
Arnljot.
En gåfva? — Ja.
Fattas af en plötslig tanke.
Men — var den — konungslig nog?
Reser sig, står en stund tyst.
Du har rätt: det sista må frestas. Som Vikar gick till sin
konung Olav, så går jag till min.
Vänder sig lugnt ocli går in i stugan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
