Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
Olav
går fram och lägger sin arm om hans skuldror.
Arnljot, du tunga ödens rof, du hugfulle hjälte! Ditt ve blir
mitt. Äfven mig har en aning sagt, att min död ej är fjärran.
Kanske skola vi följas åt i det sista! — Så vill jag dessförinnan
kalla dig min vän och tacka dig för, att vi fingo mötas.
Räcker fram sin hand.
Arnljot
fattar handen, ser Olav i ögonen; hans mörka blick klarnar för
konungens ljusa.
Grant ser jag, du gode konung, att jag ej skall ångra
denna dag. Och önskar jag nu blott dö för dig, så att du
finge lefva.
Olav.
Ditt ädelmod bringar en konungs på skam. Ej vet jag,
huru löna dig.
Arnljot.
Du gaf mig din vänskap. Det är nog för min tid — sak
samma, om den nu skall räknas i år eller timmar.
Olav.
Arnljot, än må vi hoppas!
Går och tar upp Neite.
Än ega vi hårda senor och vapen. Se, svärdet du gaf mig,
svärdet som biter blott med kraft, när det svingas för sann frihet,
vill jag pröfva i striden i dag —
Arnljot
blir åter tankfull och hans blick mörknar.
8.
Finn Arnesson.
skyndar in, afbrytande konungens tal.
Herre, bondehären rycker alltjämt framåt! Innan solen står
högst, har striden börjat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
