Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
Storsjöns stränder. Lika snabbt gingo mina bud: vi drogo till
tings, och där blef din fredlöshet häfd. I hela Jämtlands namn
komma vi nu att bjuda dig vara vår höfding. Ty nu har din
moders tanke segrat!
Bård och Heming.
Ja, den har vunnit äfven våra sinnen! Jämtland må lyda
sin egen lag, icke Svitiods, icke Norges!
Arnljot
skenbart lugn.
För sent segrar den tanken. Den är redan död.
Sigurd.
Du har svurit Olav din tro?
Ja.
Arnljot.
Sigurd.
Hvad Arnljot den biltoge svor, binder ej Arnljot höfdingen.
Arnljot.
Han gaf ej blott sitt ord, men sin varmaste vänskap.
Sigurd.
Olav dömer nog bättre din sak. Icke är detta löftesbrott:
Jämtland har äldre kraf på din kraft.
Arnljot.
Om Jämtlands kraf har jag nya tankar. När jag lämnade
vistet i skogen och vandrade hit, steg jag upp på Årefjället att
taga afsked af landet. Vida såg jag mig kring: fjällen stängde
i väster, vattnen vällde åt öster — hur långt jag än blickade
ut, alltjämt detsamma. Då förstod jag: detta milsvida, glimmande
nät af åar, älfvar och sjöar, det länkar allt landet samman till
ett mellan hafvet och fjällen. Allt är Svitiod. Jag fann, att
jag skådat för lågt på landet — och lifvet. Nu såg jag det helas
art och lag och sade farväl till min konungadröm — och till
Jämtland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
