Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
i min hälsas tid — ej blef den lättare nu — för den döds-
skjutne.
Lutar liufvudet mot stenen, ligger med slutna ögon och kämpar för att andas.
17.
Gunhild
sakta in från höger; när hon ser Arnljot, skyndar hon fram.
Så bedrog jag mig ej. Jag såg honom falla!
Arnljot
öppnar ögonen, småler.
Nu är Gudfast Grimsson hämnad.
Gunhild.
Arnljot! Skona! Inga kvalfullt sargande ord! Icke hämd!
Arnljot.
Nej, icke hämd! — »Tillgif din fiende, älska din ovän.» —
Ja — de orden äro en döendes — kunna blott fattas i dödens
stund. Så länge lifsgnistan lyser, stå de mörka — som en röst
i natten — från osedd mun — på okändt mål — — Nu börja
de skimra! Ännu ser jag ej allt —
Reser sig halft upp.
—■ men ett förstår jag: kämpa blott för det högsta, för ljuset!
Sjunker tillbaka.
— Gunhild, haf tack, att du kom i min sista stund!
Gunhild
andlöst.
Låt mig se dina sår!
Arnljot
visar åt bröstet.
Gunhild
undersöker såret.
Ja, pilens udd sitter kvar. När den dragés ut —
Tystnar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
