Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Benöt
Guds nåd förbjude något värre
än att när töcken nyss sig öfver ijärden bredt,
helt oförmärkt han vikit från sin bana.
Nu när det klarnat nog han kosan ser.
Men kommen, låt oss öfver sunden spana I
Vårt nit åt jungfruns oro lindring ger.
Alla skynda ut åt höger.
‘Ulf Guvesson ensam, i djupa tankar
Rätt sällsamt 1 Ofta nog jag henne såg,
och vän och fager städs hon syntes mig,
dock tändes ingen åtrå i mitt hjärta.
Men när i dag i brudens hvita dräkt
hon höfviskt helsande mig handen gaf,
af vårens lust förnam jag som en fläkt,
och ljusa minnen stego ur sin graf — — —
blott för att inför hennes bild förblekna!
Så kände jag ej förr mitt sinne vekna,
jag, som dock lekt så mången kärlig lek
och pröfvat kvinnogunst och kvinnosvek.
En ann hon bidar under krans och slöja.
Men ödet synes böjdt att stå mig bi,
ty hennes brudgum dröjer. — Må han dröja! —
Hvem vet, törhända är hon redan fri! — —
ETT SÄLLSKAP BRÖLLOPSGÄSTER - riddare
och damer — från Solö. Herr Ulf sållar sig till dem.
En fc>am tm hem vif
Ett märkligt bröllop månde detta kallas,
där efter brudgummen man skallgång går.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
