Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och uppfostrad på Mars. Talangfull ungdom,
som saknar den starka, äkta ursprunglighetens
begåfning1, är alltid romantisk
och söker mer att komplettera sig
i sin konst än att genom den ge uttryck,
gestalt åt den egna, inre verkligheten.
Det är alltså psykologiskt fullt begripligt
att i vårt nuvarande musiklif akademi
och romantik funnit hvarandra i. »modernitetens
» tecken. De äro egentligen syskon
af något olika ålder och gräla också ofta
så som blott syskon kunna gräla. Men de
stå båda lika långt från den lifvets urkälla,
folksjälen, ur hvilken alla förnyelser,
alla stora blomningstider välla upp, och
känna båda samma onaturliga motvilja för
allt som skapar nytt, friskt, rödt blod.
Det lustiga är att de i alla fall icke riktigt
känna hvarandra. Akademiens döda,
dogmatiska musikhistoria binder begreppet
romantik till en viss stor period i 1800-
talets början, en period som bär sitt namn
med orätt, ty om den också i sina svaga
ögonblick använde fantasien till meningslös
sport, så var den dock framför allt en
kraftrenässans, en blodets och känslornas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
