Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
fördt. Ett sådant behandlingssätt är omöjligt utan noggrann
kännedom af anatomien och dess tillämpning på plastiken, .alltså ej fore
Alexandrinska tiden, som satte sådana naturliga genrebilder i st. f.
de gamles mystiska idealer äfven i den bachhiska cykeln: aktiviteten
sjunker till passivitet, Aphrodite från kärlekens gudinna till
älskarinna, den inspirerade Thiasoten till rusig sofvande Faun. Vidare
ligger på klippan en modern syrinx och faunen hvilar på — icke
en pantherhud, utan — en varghud, afvikande från Grekernas,
enligt med Bomarnes artistiskt mythologiska attributen en Romersk
skogsgud, Lupercus.
Prof. Overbeck talade »om den Grekiska religionen och den
bildande konsten». Den Grekiska religionen har bland alla varit den
gynnsammaste for den bildande konsten. Att beteckna henne såsom
det skönas religion, konstreligion, vore att upphäfva begreppet
religion och fromhet hos Grekerna. Deras religion, ej blott deras
konstsinne, innehöll elementer som fordrade ett konstnärligt och
poetiskt uttryck for sitt innehåll: den idealiserade menskliga
gestalten och naturen är der upphöjd till gudomlig. En historisk
betraktelse visar att den Grek. religionens ursprung, utveckling och
slutliga gestaltning genom konsten äro skiljde akter, att den lika litet
uppstått och utbildats med afseende på konsten som sagorna för
poesiens skull; att bildande konst i Grekland är vida yngre än alla
dessa religionens stadier (som redan i den Homeriska gudaverlden
äro färdiga); att denna konst i sin början ej berörde religionen, utan
först sedan religionen efter fulländad utveckling erbjöd en grundval
och förutsättning för denna ur samma folkgenius alstrade konst.
Till sin genesis och grundprincip är Grek. religionen
naturreligion och polytheism, ej ethisk och monotheism eller komplex af
monotheistiska stamreligioner: detta är vigtigt i afseende på den
bildande konsten: gudarna äro från början objektiva, faktiskt
uppenbarade, oberoende af tron och menskliga interessen. Häraf de många
betecknande namnen och epitheterna och vexlande typerna. Men ej
materien dyrkades, utan de inneboende krafterna. De kulter, som
haft till föremål naturen såsom materie och fattat gudomligheten
såsom immanent i naturen, hafva varit ofruktbara för den bildande
konsten, emedan de ej kunnat höja sig till den fria menskliga
personifikationen, hvilket stadium deremot hos Grekerna är’primitivt:
daiftæv = vetande, ande. Gudarna äro andar, hvilkas ursprungliga
individualitet manifesteras i deras namn ooh binamn i analogi med
menniskoverlden. Djursymboliken hos Grekerna afser mindre vissa
gudars väsen och gestalt än deras egenskap och verkningskrets, och
är ofta blott en förtydligande bild i språket, som i enskilda fall
stört men ej undertryckt deras ideala menskliga utveckling. Men
mellan denna primitiva personifikation och den fulländade poetiska
och konstnärliga är ett stort afstånd och många grader: dess
stegring betingas af religionens och bildningens framsteg, samt phanta-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
