- Project Runeberg -  Pedagogisk tidskrift / Andra årgången. 1866 /
103

(1903-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

103

att en »ren» anmärkningsbok bör berättiga till högsta sedebetyget,
tro blott oerfarna,och föga djupt seende personer.

-Herr Söderlind fann resultatet af diskussionen vara det, att
visserligen åtskilliga upplysningar blifvit lemnade. Praktiska svårig-i
heter qvarstå emellertid, och bland dessa förnämligast brist på nödig
öfverensstämmelse emellan lärarne. - Men om anmärkningsböckerna
skola vara nyttiga, så fordras den största samstämmighet i lärarnes
åsigter med afseende på deras begagnande. Nyss hade en ny Äsigt
i detta afseende blifvit framlagd, i det man yrkat, att endast »gröfre»
fel skulle anmärkas. Talaren hade tagit saken annorlunda och åsyftat
upplysningar om lärjungens sedliga ståndpunkt i allmänhet jemte
hans flit och kunskaper. Troligen har det varit försöket att fästa
afseende vid allt detta, som gjort att resultatet blifvit temligen
otillfredsställande. Talaren upprepade sitt yrkande af enhet emellan
lärarne, serdeles som förhållandet emellan dem torde vara olika vid
olika läroverk. Man borde derföre först blifva ense om sjelfva
grundsatsen, om sättet för anmärkningsbokens begagnande. I öfrigt
borde ej betviflas, att systemet går bra der det blifvit länge
anländt och upparbetadt.

Herr Leffler anslöt sig till Herr Söderlinds åsigt om
nödvändigheten af enhet emellan lärarne; endast om denna finnes, kan
man komma derhän, att ej en lärjunge såras af en anmärkning,
hvilken icke sårat en annan. Det är vanskligt att endast ante.ckna
de svåraste felen. Då får man intet straff att använda för mindre
förseelser. Talaren önskade derföre gradationer i anmärkningarna:
svårare och lindrigare anmärkningar. En föregående talares
yrkande, att anmärkningar skulle gifvas endast i samråd med och,
närvaro af rektor, vore opraktiskt, enär vid ett mångklassigt
läroverk rektors egen föreläsningsskyldighet skulle hindra honom att
vara tillstädes , i de olika klasserna, hvarje gång utdelandet af en
anmärkning komme i fråga.

Herr Bergius upplyste, att i Nya Elementarskolan begagnas 4
grader af anmärkningar, hvilka tillämpas i den mån förseelsen
upprepas. Sällan behöfver en »trea» gifvas. Inom Nya
Elementarskolan har visserligen någon gång inträffat, att en lärjunge vändt
sig till rektor, förebärande att han af någon lärare fått en orättvis
anmärkning. Förseelsen, som föranledt anmärkningen, har sålunda
kommit under närmare ompröfning, hvilken i de allra flesta fall
^ slutat dermed, att lärjungeu fått orätt.

Herr Staaff. Den af föregående talaren omnämnda anmälan
kommer sällan i fråga. Talaren ville att läraren skall sjelf göra
anmärkningen. Tvånget att samråda med rektor förringar lärarens
värdighet Upplyste för öfrigt, att i Nya Elementarskolan
anmärkning kan gifvas äfven för jemnförelsevis obetydliga fel. Åtskilliga
förseelser äro visserligen ej stora, men böra likväl för exemplets
skull bestraffas. Små fel, upprepade oaktadt varningar, blifva stora.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:31:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pedagtid/1866/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free