- Project Runeberg -  Pedagogisk tidskrift / Andra årgången. 1866 /
170

(1903-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

%170

får rubba siu undervisningsplan derföre att icke alla hinna under
den för en klass af skolstadgan tillmätta normala tiden med tillbör*
lig säkerhet inhemta dess kurser. De som icke hinna, få qvarstanna
i klassen ännu ett år, och hjelper ej detta medel, försökt i en k
två klasser, må lärjungen anses hafva ådagalagt, sådana bevis på sin
oförmåga för det ifrågavarande ämnet, att hans framåtdrifvande ej
vidare bör skötas så, att det länder tiil förfång för hans
medlär-j ungar. — Serskild t fastades slutligen uppmärksamheten derpå, att
genom lärjungarnes fördelning i räknelag tillfället att öfva dem i
hufvudräkning i väsendtlig mån betoges läraren. — På dessa
grunder ansågo sig flera talare böra, åtminstone såsom en priucip,
förorda lärjungarnes sammanhållning icke blott i den lägsta klassen,
utan hela läroverket igenom. —

Från denna allmänna fråga öfvergick man till behandlingen af
mera enskilda, och främst till den om förtydligandet af talens
beteckning och betydelse. — I afseende härpå var den meningen
nästan allmänt omfattad - att till nybörjares behandling icke böra
öfverlemnas några stora tal — d. v. s. sådana, hvilkas storlek han
icke klart kan fatta och att, hvad specielt rörer multiplikation och
division, tresiffriga multiplikatorer och divisorer vore det högsta,
hvartill man i första klassen borde gå. En talare ville att man
skuUe med synnerlig utförlighet fästa sig vid förhållandet mellan
de serskilda orduingarna (enheter, tiotal, hundratal o. s. v.) redan
innan lärjungen tillåtes börja med addition, och detta icke blott
derföre att han då först kan förstå de serskilda
partialoperationerna vid ett räknesätt, utan hufvudsakligast derföre att en
klar kunskap derom att tiotalet utgör en tiofald af enheter, men
också omvändt enheten en tiondedel af tiotalet o. s. v., möjliggör
inlärandet af decimalräkningen och den pl decimalsystemet
grundade sorträkningen utan att ens tala om bråk. — Detta yttrande
utgjorde dock egentligen endast ett tillägg till hvad en föregående
talare med mycket eftertryck laggt de närvarande på sinnet: att
man borde med synliga medel (knappar, afknytningar på ett snöre
o* s. v.) åskådliggöra betydelsen af en enhet, ett tiotal, ett
hundratal m. m. /

Härefter genomgingos samtidigt de fyra räknesätten med hela
tal och decimalbråk, såsom roed hvarandra så nära beslägtade att,
enligt alla de närvarandes sammanstämmande mening, decimalbråken
i undervisningen alltid böra företagas näst efter läran om hela tal.
En talare fästade dock dervid det uttryckliga villkoret att denna
afdelning af arithmetiken skulle kallas »Räkning med decimaler« och
icke Deciraatøråß, på det man tills vidare måtte kunna uppskjuta
allt tal om täljare och nämnare. Under behandlingen af dessa
räknesätt uppehöll man sig naturligtvis längst vid multiplikation och
division, företrädesvis vid den sistnämnda, helst derunder åtskilliga
olika methoder att förklara detta onödigtvis invecklade räknesätt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:31:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pedagtid/1866/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free