Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
%198
Askarnas kronor pl fjellarnas topp stormvinden för härjar,
Medan i dalarnes djup småbuakarne vexa med trygghet:
SI är den mäktiges lott mer mäktigt af farorna hotad,
Tryggare öde beskärs åt den anspråkslöses penater.
Litet att tala, men lämpligt och valdt, det höfves den unge:
Lämpligt röjer, att vett finns; litet är blygsamhets tecken.
Lyster dig känna en väg, som till godt namn förer med visshet?
Visa dig så alltjemnt, som du fordrar af andre att anses.
Den, som karbas ej räds, räds gerna för lärarens varning:
Aktar på denna han ej, han med ekäl får frukta den andre.
Säll den pilt, som i framsteg mer har mognat än ålder!
Honom med lofligt beröm enhvar åstundar att pryda,
Skådar med kärlek an samt önskar en lyckelig framtid;
Men med en lat deremot alls ingen sig vårdar att tala,
Allés förakt ban har, och han blir bland folket en visa,
Ej af sin fader han ens med de blidaste ögon betraktas.
Icke för stunden allen’ felsteget är skadligt; ty än mer
Plantar i själen det in olaternas dåliga vana.
Söke du det, som aar godt, må äfven i början det synas
Hårdsökt; öfning dess art gör lätthandterlig i längden.
Mins och förstora en tjenst, den vänskap beredt, men förringa
Den, som du sjelf gjort: heldst låt denne af andre beprisas.
Synes dig nytta ibland ej kunua förlikas med heder,
Icke du får ens tveka att ge försteget åt hedern.
Ofta i trasorna gömd framvandrar den gyllne förtjensten,
Medan ett vettlöst nöt omhöljet af guld och af purpur.
Ej för beröms skull handla du bör; allt det, som beröm dig
Mäktar ändock att förskaffa, med all flit trakte du efter.
Rikedoms lott ej älska för högt ej heller förakta:
Mäktar han ej fullväl att dig sällheten Bkapa oeh värna,
Vigtiga stöd ändock hau åt menniskolifvet förlänar.
Gån ge förnöjd den lott, som dig tillföll, städs du att njuta,
Ändock icke du sparar försök till att finna en bättre.
Märk, hur menskliga ting ovissa och vanskliga äro,
Att du af motgång ej nedtrycka, ej svindlar af medgång.
Ringa är detta^ men gömdt ihärdigt och flitigt förkofradt,
Bär det i tidernas lopp ändock rikt gifvande frukter.
Hägne allenast Gud vårt bemödande, han, som med evigt
Orundade råd och med vishets makt all verlden regerar.
Honom om morgouen da, o gosse, när hurtig du stiger
Upp från din bädd, när om qväll’n du söker den ljufliga hvilan,
Ytterst och först andäktigt om nåd anrope i bönen.
Han åt din ande förnuft, åt din kropp han helsa förläoar,
Rikare pand jemnväl. Ej hyse mot honom du otro.
Städse du låte i allt hans ära allena befrämja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
