Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
%269
universitetet under Erneati; med Bentleys kritiska grundsatser synes
Ijan hafva varit föga bekant. Christs archæologiska föreläsningar
hade stort inflytande på honom. L. skref en grundlig
historisk-kritisk afhandling om Plautus, som burit rik frukt i afseende på
den rätta uppfattningen af åtskilliga sidor hos komikern. Han
lemnade äfven flera utmärkta öfversättningar, anmärkningar,
konjek-turer, förklaringar, allt understödt af nogrann undersökning af texten.
Sällan blef smaken 1 och känslan’ det bestämmande. L. studerade
flitigt Horatius oèh Sophokles, äfvensom Aeschylus och Euripides,
och gisslade skarpt stympare och dåliga imitatörer och öfversättaré.
Afhandlingen om (pseudo-)Senecas sorgespel röjer ännu inflytande
af den Fransyska smakens förkärlek för det rörande och pathetiska,
men derjemte spår till den frihet, som i Laokoon gjorde sig fullt
gällande. Betydande förtjenster hafva hans afhandlingar om fabeln
med värdefulla exegetiska kommentarier och de skarpsinniga
anmärkningarna om epigrammet. I literaturbrefven framstår den
forn-klassiska literaturen såsom den modernas mönster och korrektiv.
Basedows pædagogiska rigtning, tillbakavisas. Tal. charakteriserade
vidare betydelsen af Lessings Laokoon och hans förhållande till sednare
forskare. Genom sin dramaturgi fullbordade L. den befrielse från
den förr rådande Franska smakrigtningen, som han redan under
sin studenttid i Leipzig förberedt, och tillbakavisadé den traditionella
ytliga tolkningen af Aristoteles. Hans antiquariska bref utmärka
sig genom den mästerliga polemiken mot Klotz, den noggranna
philologiska methoden, det flitiga samlandet och den kritiska pröfningen
af materialet, det skarpa skiljandet mellan det positivt sanna och
det sannolika, diskussionerna om de Homeriska taflorna och furiernas
bilder. Afhandlingen om de skurna stenarne gifver ett väl belyst
lefvande drag i totalbilden af det antika lifvet. L:s resultat i
afhandlingen: »Huru afbildade de gamle döden?» bekräftas afWelcker
genom ett sednare upptäckt monument: skelettet (som tillkom
spök-andarna) har lemnat rum för en genius med sänkt fackla, och detta
betecknar skillnaden mellan den våldsamma dödskampen och
det mildare momentet (davatos). L. studerade uppmärksamt äfven
det språkliga, stilarterna, välljudet, metriken. Äfven såsom
biblio-thekarie i Wolfenbüttel uträttade L. mycket till de philologiska
studiernas befordrande, hvilka han ifrigt bidrog att utvidga på det
germanistiska området; ett bemödande som bröderna Grimm så
storartadt fullföljt.
Proff. Overbeck och Bursian framställde några anmärkningar
i afseende på Laokoonsgruppen och uppfattningen af dess situation. —
Prof. Eckstein protesterade mot åsigten att Lessing redan i Leipzig
arbetat mot den gamla Gottschedska smaken.
Prof. Curtius höll ett föredrag om den lokalisüskakasus-theorien
med särskildt afseende på Grekiskan och Latinet. Denna theori för
easus obliqui, stödd på kategorierna rcodev, nou och rø), härrör från
t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
