Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.349
eller omkomma af vanskötsel; men bar denna erfarenhet haft någon
verkan? Naturligtvis så mycket mindre, som det ju alls icke är fråga
om hvilka smärtor man tillfogar djuren, endast man kan skaffa sig
sjelf en liten förlustelse. Huru ofta får man ej se gamla och unga
gemensamt hafva sitt nöje af att hålla cn fångad råtta framfor katten
och åskåda de språng, som förtviflan aftvingar det fångade djuret?
Menniskans uppfinningsförmåga, när det gäller att roa sig på
värnlösa varelsers bekostnad, är verkligen outtömlig. Lyckas man fånga
ett af skogens vilda djur lefvande, så skall man, om möjligt, draga
det hem med sig och låta det, beröfvadt sin frihet och ett rof för
ständig förskräckelse, småningom genom hunger eller på annat sätt
marteras till- döds. På flugor, mygg och fjärilar afsliter man vingar
eller ben, och lemnar dem sedan åt sitt öde. för att se huru de
under sådana omständigheter skola bära sig åt; bromsar
genomstinger man med ett gräs- eller halmstrå och låter dem sedan flyga,
i stället för att genast och utan föregången misshandling döda dera;
maskar och sniglar sönderstyckar man och musslor sönderbryter
man — allt blott för nöje vskull och utan minsta utsigt på någon
nytta deraf, icke sällan med öfverviqnande af en viss .motvilja, som
de flesta menniskor instinktlikt känna vid att handskas med dylika
djur. Ja, till och med den alltmera spridda plägseden, att barn,
såsom det heter för vetenskapligt ändamål, samla lefvande insekter
och låta dessa, fastnaglade med en nål genom kroppen, långsamt
dö, är utan ail fråga att hänföra till djurplågeri, dä det åsyftade
ändamålet lika lätt’ och lika bra kan vinnas med tillhjelp af goda
plancher, eller, när man behöfver undersöka ett exemplar ur
verkligheten, derigenom att detsamma hastigt och på lämpligaste sätt dödas
eller ock efter undersökningen oskadadt försättes i frihet. Att tör
öfrigt de i egentlig mening s. k. vivisectionerna 1 de flesta fall äro
verkliga skändligheter, som förgäfves söka gömsle och försvar under
vetenskapens täckmantel, lärer ingen menniska med oförvilladt
omdöme bestrida.
Man skulle föreställa sig att den qvinliga delen af
mennisko-slägtet borde, såsom begåfvad med finare känsla och säkrare instinkt,
framför allt med mera medlidande än den manliga, vara en afgjord
fiende till djurplågeri och åtminstone sjelf, fri från hvarje förebråelse
i sådant hänseende. I allmänhet är det väl ock så, och vore
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
