Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.153
ställer nemligen endera parten sin sak så, som den framstår for
den andra eller för en helt och hållet främmande person.
Naturligtvis är förvridningen ofta afsigtlig, men icke sällan torde den
odk bero på verklig oförmåga att fullkomligt försätta sig i en annans
läge och betrakta tvistefrågan äfven från det motsatta interessets
synpunkt. Att menniskan alltid fått rätt mot djuren, eller snarare, att
hon aldrig fått orätt emot dem, - är helt naturligt, ty det är
endast menniskan, som fått framföra sin talan; den andra parten har
aldrig blifvit hörd och har icke ens kunnat höras. Ville man bilda
sig en föreställning om huru menniskans förfarande mot djuren
rätteligen bör bedömas, så borde man försöka tänka sig huru djuren
sjelfva måste uppfatta detsamma, om de hade förmåga att reflektera
deröfver. Då skillnaden mellan menniska och djur är stor och
väsendtlig, måste visserligen försöket för den förra att försätta sig på
det sednares ståndpunkt möta svårigheter, som endast till en del
kunna öfvervinnas. Så betydlig är emellertid icke denna skillnad,
som .man föreställer sig. Af de tre hufvudpunkter, som kunna
läggas till grund för en jemförelse, nemligen viljan, kunskapsförmågan
och känslan, företer den första endast alltför stora likheter:
allesammans, menniskor så väl som djur, söka de sitt eget bästa, på andras
bekostnad eller icke, allt efter omständigheterna; på det ena sättet
eller på det andra, allt efter olika förmåga att uppfatta målet och
medlen. Skulle det någon gång inträffa — och lyckligtvis finnas
äfven exempel på sådant — att vi menniskor frivilligt och utan
ringaste beräkning på egen nytta göra uppoffringar för andra, så hafva
vi dock exempel på samma tendenser hos många djur, ej blott
hunden och hästen, utan, ehuru i mindre grad, de fleste andra djur, som
af menniskor erfarit en god behandling; för att ej tala om den
uppoffrande kärleken till sin afföda, hvarutinnan djuren väl ej endast
kunna mäta sig med utan till och med öfverträffa menniskan. Ettv
enda drag träffar man hos denna sednare, hvartill man förgäfves
torde söka ett motstycke hos de förra, och det är kärleken äfven till
fiender; men denna lärer äfven bland, menniskorna vara någonting
sällsynt, ja till den grad sällsynt, att många — ehuru lyckligtvis
origtigt — dristat betvifla dess existens; och i hvarje fall kan man
med visshet påstå att de allra flesta menniskors handlingssätt, så
mot fiender som mot vänner, snarare utvisar en öfverraskande likhet
med djuren än någon upphöjdhet öfver dem. — Hvad sedermera känslan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
